Inkörning

För att man skall nå ett bra resultat i draghundskörning är det viktigt att man har en bra kontakt och vardagslydnad på sin hund. Kontakt är just nyckelordet. Utan kontakt mellan förare och hund(ar) blir arbetet med draghundsträningen trist för både dig och din hund. Som vid alla hundträning gäller också inom draghundsporten detta med kommunikation, förståelse och respekt.

God vardagslydnad är bra att ha på en hund innan man börjar köra drag. Hunden bör lyssna till kommandot stanna, den bör komma på inkallning och kunna sitta eller ligga på tillsägelse. Hunden skall också ha uppnått en ålder på över året innan man börjar själva inkörningen. Är tanken att hunden skall dra last, och kanske tävla i framtiden, är det viktigt att hunden har vuxit klart och dessutom att hundens höfter är friröntgade.

Att lära hunden att dra
När det gäller inkörning av hund, tas två olika metodförslag upp här; att jaga ikapp och att målinriktat springa mellan stäckan A och B. Vilken metod man väljer beror både på vilken ras man har, och inte minst på hundens anlag och egenskaper. Som vid all inlärning gäller det att känna sin hund och dess rasegenskaper för att kunna välja det lämpligaste inlärningssättet. Nedan beskrivs de metoder som anses lämpligast för fågel- resp. brukshundar. Metoderna kan även användas på andra raser, och i många fall kan de båda inlärningssätten kombineras.

Fågelhundar
Fågelhundar (som ju har mycket jaktegenskaper i sig, men där inte själva bytet är målet) tränas oftast med "jaga ikapp" metoden. Om hunden får jaga efter andra hundar och förare blir hunden mer motiverad att springa framåt. Man kan gärna börja på barmark med sele och expanderlina på hunden. Låt hundar som man vet springer "av sig själva" starta (d v s hundar som inte är beroende av att ha någon framför sig för att springa framåt). När man startar sin egen hund kommenderas "Framåt!" (eller annat valfritt kommando) med lätt och vänlig röst. Sen gäller det förstås att springa med så fort man själv orkar, och berömma hunden när den drar efter hundarna som ligger före.

Det är bra om platsen där man tränar är slingrig och inte bara en öppen väg rakt fram. Att se hundar framför sig försvinna bakom en krök ökar hundens motivation att springa efter. Tänk dock på att olika hundar behöver olika mycket motivation. Vissa hundar behöver bara se att den där hunden framför springer iväg en enda gång för att själva bli motiverad att springa. Om dessa hundar ändå får fortsätta att starta med många synretningar som beskrivits, bygger man upp stress hos hunden som i sin tur gör att hunden slösar sin energi till ingen nytta. Andra hundar kan behöva öva upp sin motivation med många synretningar. När hunden börjat förstå kommandot "framåt", och att den verkligen drar, kan det vara dags att pröva på liknade sätt med skidor, sele och lina på (förutsatt att hunden redan är van att springa tillsammans med sin förare på skidor).

Brukshundar

Brukshundar tränas oftast enligt den andra metoden, den målinriktade. Även om många brukshundar har olika mycket jakt i sig, har så gott som alla en tendens att sluta springa när de kommit väl kommit ikapp ekipaget framför (särskilt om de tränats enligt "jaga ikapp-metoden). Till skillnad mot fågelhundar är själva bytet brukshundens mål.

Förslagsvis tränas en brukshund så här: Åk sträckan A till B med din hund fritt springande. Det är oväsentligt hur den lång sträckan är. Ge godis och beröm när ni är framme vid punkt B. Vid nästa tur (åk samma sträcka), men koppla på linan till hundens sele 100-200 m innan ni är framme vid punkt B (bara så långt att du vet att hunden verkligen drar den sträckan). Ge godis och beröm vid samma ställe som gången innan. Efter ett antal träningar av denna typ har hunden snart byggt upp en förväntan och vet att bytet, d v s godiset, finns på slutet vid punkt B. Sträckan med lina ökas allt eftersom, liksom sträckan A till B.

Möten och omkörningar
Jämsides med denna första dragträning bör man träna hunden att stanna på kommando, att gå sakta och gärna t o m kommandot "bakom", d v s att hunden på tillsägelse kan gå/ springa lugnt bakom sin förare som går/ springer eller åker skidor. Det har man igen när man senare kör med hunden lös springande och möter folk och andra hundar i spåren.

Att träna omkörningar med andra hundar är också viktigt, det gäller att lära hunden att fortsätta springa efter en omkörning. Liksom all annan hundträning krävs förstås att man är noga med att ge beröm och tillsägelse vid rätt tidpunkt.

Höger - vänster

Höger och vänster tränar man lättast in på barmark och det finns flera metoder att ta till. När man är ute och promenerar med sin hund i koppel kan man ta tillfället i akt att träna. I tätorter kommenderar man höger/vänster när man rundar gathörn. Att träna i villaområden ger också många chanser till riktningsövningar. Kommandot höger/vänster kombinerat med kroppens riktningsändring blir efter en tid automatiskt för hunden. Det är viktigt att kommandon ges i samband med övning och att momentet utförs konsekvent. När man märker att hunden börjar förstå vad den skall göra, kopplar man lös hunden och låter den springa framför sig. Vid varje vägval kommenderar man hunden som tidigare det rätta kommandot och ändrar själv riktning samtidigt som man ev visar med handen/ armen.

Pulkan
Att vänja hunden vid skalm och pulka tar olika lång tid beroende på hundens mentalitet. Gör aldrig detta till någon brådska! Hundar som inte lugnt och försiktigt får lära sig att gå eller springa med pulkan kan bli rädda för lång tid framöver. Gå först själv med pulka och skalm bredvid hunden, på så sätt blir den van det ljud som pulkan för. Börja sen med att bara koppla på skalmen till selen och låt hunden bli van denna. Till sist är det bara pulkan som hunden skall vänja sig vid. Gå lugna promenader med hunden i koppel samtidigt som den får dra pulkan.
Att lära hunden att svänga och vända med pulkan efter sig brukar inte vara något större problem, om man bara gått lugnt tillväga med den tidigare inlärningen. Det kan vara bra att ge sig ut på ett öppet fält och där spänna fast skalm och pulka på hunden. Låt hunden springa fritt och lek med hunden. Ha gärna med hundens leksak.

När det är dags att ge sig ut i spåret med pulka och skidor är det bra om ett redan inkört ekipage är med. Att se den andra hunden med sin förare dra iväg får den mindre vana hunden mer motiverad att springa framåt och att glömma sin last. Vid utförsbackar bör man ta det särskilt lugnt i början. Föraren måste då vara aktsam och bromsa pulkan, eftersom hunden kan komma upp i ganska hög fart och hunden kan pressas ned av sin tyngd och av pulkan bakom. Om farten blir för stor är det risk att hunden trampar igenom och kanske snavar. Detta skall skidåkaren hindra genom att bl a bromsa, ploga med skidorna och hålla i linan.

Om du ramlar
Undvik att själv ramla eller åka på hunden! En vekare hund kan bli rädd en lång tid framöver efter en sådan upplevelse. Om nu ändå så skulle hända - tyck för allt i världen inte synd om hunden högt (Ojja inte!), utan fortsätt åka som om inget hade hänt. Om du som förare blir rädd eller osäker , överförs detta lätt på hunden. Gör det heller aldrig till någon större affär om hunden plötsligt stannar till i spåret, eller försöker krypa ur skalm eller sele. Bestraffa inte hunden om den gör fel, utan puscha istället på hunden och försök att få den att fortsätta framåt. Beröm ofta vid all träning med den nya utrustningen, och ha gärna godis med som delas ut under och efter träningspasset.

Motlut
En del hundar saktar gärna av i uppförsbackar, då gäller det att heja på sin hund för att få den att göra sitt yttersta, samtidigt som man själv förstås ökar farten i motsvarande grad. Det psykiska stödet är oerhört viktigt för hunden, men som vanligt ska tillrop och liknande inte överdrivas. Det är sövande för hunden om föraren använder uppmuntrande kommandon i tid och otid. Om backen är så brant att det blir stopp och hunden inte kommer igång av sig själv, måste man hjälpa till. Sätt staven i pulkans bakkant och uppmuntra hunden till insats. Undvik att gå fram till hunden och ta i skalm eller sele. Beröm när hunden går framåt igen.
Barmarkstid är ett ypperligt tillfälle att träna hunden inför vinterns uppförsbackar. Det görs lättast med cykel, och till en början används ett kommando för att hunden skall ta i extra mycket när den kommer till en uppförsbacke. Så här kan det gå till: Cykla med hunden i kort galopp. När uppförsbacken börjar kommenderar man "Ja, kom igen" eller något liknande och höjer tempot. Detta repeteras vid varje backe. I sinom tid kommer hunden att associera varje uppförsbacke med just en tempoökning.

Användbara tips och knep
Något att tänka på, inte bara vid inlärning, utan vid varje träningspass:

- Att ha en medhjälpare är alltid bra. Låt denne stå vid "målet" och ta emot hunden med beröm och godis. På så sätt får du en hund som kommer att öka när den närmar sig målområde och publik!

- Se till att alltid ha extra gott godis vid träningarna. Ge alltid hunden en skål med detta vid målet, och kanske när den kommer tillbaka till bilen.

- Om du skall tävla i framtiden, ta för vana att låta hunden springa ända fram till målgången och avsluta träningspasset där. Vik aldrig av tidigare från spåret bara för att det är närmare bilen... Hundarna lär sig snabbt vilken väg de skall gå och det är inte kul om hunden plötsligt under en tävling viker av spåret på fel ställe!

Vilket är ditt tips när det gäller att lära hunden att dra och verkligen gilla detta med draghundsport?