Draghunden

Sele

Om du bara vill testa draghundskörning, går det bra att använda i stort sett vilken sele som helst till din hund. Du kanske redan har en enkel spårsele hemma. Men om du bestämt dig för att verkligen ägna dig åt sporten, då är det viktigt att selen är gjord för att köra drag, eftersom själva draget skall ligga på hundens bogar och bröst. Det är också viktigt att man ser till att hundens skuldror kan röras fritt med selen på, och att selen verkligen är utprovad för just din hunds mått. Den nordiska selen, den av läder och med stoppade pukor kring hundens hals, används numer ganska sparsamt i dragsammanhang, även om den fortfarande är fullt funktionsduglig. I stället har den s k Nome-selen så gott som helt tagit över marknaden vad gäller hundselar. Nomeselen anses mer behändig och passar bättre alla raser, eftersom den är av tyg och lätt kan sys efter varje hunds mått. Nomeselen finns i två varianter. Den ena är tänkt att användas enbart för tolkning med lina, och den andra passar när man kör med pulka. Den senare är stabilare och har speciella fästen för skalmen, och därmed något mer avancerad och dyrare. Båda typerna är sydda så att draget fördelas på bogar och bröst. Materialet är kraftigt textilband, ibland förstärkt med stoppat nylontyg för att sitta skönare på en hund med kort päls. Det finns också en form av kombinationsselar, också av nome-sele-typ, dessa kan användas vid såväl lin- som pulkkörning.

Pulka

Pulkan kan se ut på olika vis. Dagens tävlingspulkor är gjorda i glasfiber, och skidor är fästade under pulkan för att den ska gå så snabbt och smidigt som möjligt. Vid tävling i pulkaklass skall vikten i pulkan motsvara 70% av hundens vikt. Lasten består i vanliga fall av metallplattor som monteras i pulkan, eller av sandsäckar. Det är alltså vägning av hund som gäller innan start. Lasten består i vanliga fall av metallplattor som monteras i pulkan, och en liten påse med sand så det går lätt att anpassa tävlingsvikten för dagen.

Skalm

En skalms utförande skall ge hunden/hundarna mesta möjliga rörelsefrihet. Skalmen fästs i hundens sele och pulka. Bågen på skalmen ger stadga och ser till att pulkan klarar större krängningar utan att den välter i svår terräng. Ibland är föraren också tvungen att "skalma hunden" d v s åka upp bredvid hunden och fatta tag i skalmens båge, för att underlätta ev omkörningar eller tvära kurvor. Den vanligaste skalmen i dag är av lättare aluminium eller glasfiber. För tvåspann finns s k tandemskalmar.

Lina

Även om du inte tänkt köra drag ofta med din hund, är det ändå viktigt att den lina du använder är elastisk till viss del, s k expander. Ett vanligt koppel medför ett ryck när hunden drar, vilket i sin tur gör att hunden känner obehag och stannar upp så fort den känner motstånd. De flesta hundar har också blivit lärda att inte dra i kopplet, och då lär hunden undvika det även när du har skidor på dig och verkligen vill att den skall dra.Det finns speciella tolklinor att köpa i djuraffärer, men du kan också tillverka den själv. Vid linkörning skall minst en meter fast lina (ej expanderande) vara närmast hunden. Detta förhindrar att hunden blir snärtad av linan, om man plötsligt släpper den. Ungefär 1,5 m, 8-9 mm tjock elastisk lina rekommenderas att fästas i bakre delen av tolklinan. Knyt en stor ögla i änden, då kan du lätt haka på eller av den från kroken i ditt midjebälte. Linan för pulkan brukar spännas på ett speciellt vis i pulkan, och även den skall till en viss del vara elastisk.

Midjebälte och krok

Ett bälte med krok som linan är fästad i, är ett måste när man kör drag. På tävling skall bältet ha en minimibredd av 70 mm över ryggen, och kroken skall antingen vara helt öppen eller med så stor öppning att linan utan svårighet kan frigöras. Det finns också krokar som öppnas med ett enkelt handgrepp så att linan frigörs s k panikhake.)

Beskriv din favoritsele, din favoritpulka eller favoritkrok vettja!