Skejting-teknik

För att köra drag på tävlingsnivå krävs att fören är duktig att åka skidor, även om en mycket motiverad, stark och snabb hund till viss del kan kompensera en något sämre skidåkare. Idag är det uteslutande skejt som gäller i draghunds-sporten.

Under tävling (och träning) bör man se till att hunden inte behöver dra mer last än nödvändigt, och det är åkarens uppgift att uppmuntra och hjälpa hunden så mycket som möjligt. Med rätt skejtteknik får man upp en högre fart i spåren i jämförelse med att åka klassiskt. Skejting är dessutom mindre energikrävande, förutsatt att Du åker med just rätt teknik!

Att lära sig skejt kan till en början kännas svårt och obalanserat. Själva tekniken känns i det närmaste omöjlig att förklara teoretiskt, därför är det nästan ett måste att träna med någon som kan visa praktiskt. Vitsen med rätt skejtteknik är att åka så resurssnålt som möjligt och att komma upp i hög fart. Det primära är att lära sig att åka med tyngden på olika ben. Att alltid åka med koppsvikten bara på det högra benet (som man som nybörjare gärna gör) är jobbigt i längden.

Växlar
Inom skejting talar man om olika växlar, och som vid bilkörning, är de fem till antalet. Liksom bilkörning växlar man till en högre respektive lägre växel beroende på den fart och kraft man vill uppnå. Den första växeln bör användas bara i nödfall, i branter när man absolut inte orkar arbeta i någon av de övriga växlarna. Den kallas för övrigt "käringväxeln"! Då stakar man och åker på varje bentag .

Det kommer filmklipp på växlarna snart...

Växel två är mycket användbar i brantare uppförsbackar. Åker man på det högra benet, sätts den vänstra staven i backen sekunden före den andra staven, som sätts ned vid högra pjäxan. Den vänstra staven sätts i backen strax bakom vänster pjäxa. Man liksom "hugger" sig fram uppåt i backen. Man stakar bara på vartannat bentag.

Den tredje växeln, också kallad "raketen", är en användbar växel i draghundssammanhang. Den används främst i "inte fullt så branta", eller flacka, uppförsbackar. Stavarna sätts i backen samtidigt och parallellt, och i "raketen" stakar man på varje bentag.

Den fjärde växeln är också en mycket användbar växel vid draghundskärning, eftersom man med hundens dragkraft oftast håller en förhållandevis hög hastighet i spåret. Den är behaglig på flackare sträckor, och något motlut. Stavarna sätts i backen samtidigt och parallellt, men man stakar på vartannat bentag.

Den sista växeln, den femte, används i utförslöpor. Då är det mest benen som jobbar och stavarna hålls upplyfta. Man kan också pendla med armar och stavar för att få upp extra fart.

Phu! Verkade det tekniskt, teoretiskt och svårt? Ett hett tips är som redan nämnts att åka ihop med en duktig skidåkare, och gärna studera skejtingeliten på TV! Sen kan man ju videofilma när man åker på de olika växlarna, samla ihop Ditt träningsgäng på skidstadion, filma varandra och åk sedan hem och analysera era skidstilar framför TV:n!

Hur lärde DU dig att skejta?