Träning

Draghundskörning på tävlingsnivå är en typisk vinteridrott - även om barmarkstävlingarna också blir allt vanligare. Det som gör draghundsport mer intressant än andra idrottsgrenar är kanske att man måste förbereda inte bara sig själv, utan också förstås hunden. Vill man uppnå ett bra resultat under skidsäsongen, måste det vara kontinuitet i förberedelserna under hela året.

Vissa typer av träning är mer aktuella än andra. Konditionsträning är absolut nödvändigt för både hundens och skidåkarens del. Och det är bra för en längdåkare att förutom träning av benen också att stärka mag- rygg- och armmuskulatur.

Skidåkning med och utan hund
Skidåkning kan tränas på olika sätt; distansträning, intervallträning och teknikträning.

Distansträning innebär att man åker en längre sträcka i lugnt tempo.

Intervallträning betyder att man växlar intensitet i träningen genom att t ex åka i hårt tempo några minuter, därefter i lugnt tempo lika länge. Upprepa många gånger!

Teknikträning kan ske med och utan stavar, och gärna med en duktig "kontrollant" vid sidan. Att be någon videofilma ens åkstil och sedan analysera den och tänka ut förbättringar är också en bra metod. Teknikpassen tränas i varierande terräng så att växlar och byte mellan de olika växlarna kan ske naturligt. En så kallad fartlekbana, som man ganska snabbt kan få i ordning tillsammans med några klubbkompisar, kan göra träningen roligare. Banan kan innehålla backar med och utan hopp, slätmark, skarpa kurvor i utförslöpor, olika hinder i vägen mm. (Använd fantasin!) Att åka med hund i preparerad bana med kurvor och hinder är också en rolig och lärorik träningsmetod!

Hunden kan tränas på tre olika sätt under skidsäsongen; löpa fritt, tolkning med lina samt körning med pulka. Olika hundar behöver mer eller mindre av det ena eller andra, beroende på hundens motivation och ekipagets tränings- eller tävlingsmål. Tränar ni ex inför att ta en tur då och då ute med familjen, eller inför en hård tävlingssäsong?

Att springa fritt är en form av vinterträning. Det ger hunden styrka och kondition, och för att hunden skall behålla glädjen i draghundskörning kan det för en del hundar vara bra att den ofta får springa lös tillsammans med sin förare på skidor. Många draghundsförare åker sent på kvällarna med pannlampa i skidspåren, för att just hunden skall få chansen att springa lös i spåren.

Tolkning är en form av träning som hunden brukar tycka mycket om. Det är också på detta sätt som man kör in en unghund. Även för äldre och mer erfarna hundar är det bästa hastighetsträningen. Tolkning med lina kan med fördel göras i intervaller, ex körning med hunden i lina under fem minuter i högt tempo, och sen lika länge med hunden spingande lös i lugnt tempo. Körning med pulka och last är den egentliga dragformen - träningssättet som direkt påverkar tävlingssättet - men överdriv inte denna träningsform eftersom vissa hundar kan tröttna. Hundarna springer och drar så länge det är roligt, och man måste därför se till att variera träningen. Det finns exempel på hundar som inte längre ställer upp i dragsammanhang för att de fått träna alltför ensidigt, och därför tröttnat. Ta gärna för vana att avsluta träningen när det är som roligast!

Löpning
För att upprätthålla konditionen efter tävlingssäsongen är löpning en bra träningsmetod för både förare och hund. Det bästa är om hunden kan springa lös i skog och mark. Löpningen bör ske systematiskt och varieras med distanspass, tempopass och intervallpass. Distanspassen är effektiva för att bygga upp och underhålla grundkonditionen, och inte minst en förutsättning för att orka med intervallpassen! Under distanspassen gäller det att springa i lugnt tempo (hålla låg puls), och under lång tid. Det kan vara lagom med ett distanspass i veckan. Tempopassen innebär att man springer i ganska hårt tempo under en längre tid, kanske 40 minuter. Intervallpasset kännetecknas av växlande intensitet i löpningen. En vanlig tidsintervall är löpning tre minuter i hårt tempo, därefter vila (gång eller lätt jogging) i två minuter. Upprepa fem till tio gånger. Även passen "70-20" är vanliga. Då springer man i hårt tempo 70 sekunder, vilar 20 sekunder och upprepar proceduren 10-20 gånger.

Skidgång
Vid skidgång på barmark imiteras de rörelser som används vid riktig skidåkning. Det är en kombinerad styrke- och konditionsträning som bör utföras i en ganska lång men inte alltför brant backe. Skidgång kan varieras på tre olika sätt och utförs med stavar som inte bör vara för långa. Den s k "vanliga" skidgången liknar klassisk skidstil, fast utan snö och glid! Man går uppför backen med långa kliv och sätter ned höger stav samtidigt som vänster fot sätts i backen. (Inte passgång alltså!) Skidgång kan också utföras med hopp. Det utförs på liknande sätt som beskrivits ovan, men istället för att gå, tar man sig uppför backen med rytmiskt sviktande hopp. Det tredje sättet att utföra skidgång är med skejt-hopp. Då används samma muskler som vid vanlig skejt. Man hoppar från den ena sidan till den andra och tar sig på så sätt uppför backen. Skidgång kan tränas som ett helt eget träningspass, men är kanske enklare (att utstå!) om du först springer ett par kilometer, därefter kör du skidgång ett antal vändor i en utvald backe, sen springer du ytterligare några kilometer och avslutar med några skidgångsvändor.
Styrke- och smidighetspassHär finns ett antal olika övningar att ägna sig åt, men det känns svårt att beskriva dem med bara ord. För att nämna några övningar: s k ankgång, stretching, sidohopp, jämfotahopp, och längdhopp på ett ben. Vissa kan med fördel utföras i backe, och gärna med sand i! För utförligare instruktioner och tips hänvisas till boken "Svensk Längdåkning, Träningslära" utgiven av Svenska Skidförbundet.


Rullskidor eller rollerblades
Rullskidåkning är förstås en mycket bra träningsform för föraren inför vinterns skidåkning (men alltför riskabelt att utföra i hop med hunden!). Det finns klassiska rullskidor och rullskidor för skejt. Hjälm är att rekommendera, och hårdmetallspetsar till stavarna gör att stavspetsarna håller bättre mot asfalten. I många städer finns speciella rullskidbanor där man lättare kan koncentrera sig på teknik (och inte trafik!). Rullskidbanor är också mer kuperade än landsväg, och "tar därför bättre" vad gäller styrka och kondition. Att åka rollerblades är också en bra träning. Kanske blir rörelserna inte exakt desamma som de rörelser man utför vid vanlig skidskejt. Rollerblades går dock lättare än rullskidor och du tränar balansen bra. För att träna även armarna kan man faktiskt åka rollerblades med stavar.


Cykling
Att cykla är bra konditionsträning, och det brukar hundarna gilla! Cykling skall helst ske på skogsvägar eller mjukare grusvägar. Cykling ingår som en av tävlingsgrenarna vid barmarkstävlingar för draghundar. Då behöver man midjebälte med krok för draglinan alternativt en krok fastsatt på cykelns front, och gärna med en antenn på så att inte linan trasslas in i framhjulet. De övriga grenarna på barmarkstävlingar är kickbike och löpning med hund.

Simning

Simning är en utomordentligt bra form av konditionsträning för hunden. Alla hundar kan simma, men somliga hundar kanske inte kastar sig ut i vattnet och simmar med glädje vid första tillfället. En del hundar behöver öva upp sin simteknik!

Fjällturer

Bra styrkeövning är klövjning, d v s att hunden får bära en egen väska på fjället med last i.

Jakt, spår, sök

Fågelhundar är de vanligaste hundraserna i draghundsammanhang. De är framavlade för jakt, och bör därför få utöva denna form av aktivitet. Det är en utomordentligt bra träningsform (både fysiskt och psykiskt) och ger en bra förberedelse inför vinterns drag. En annan liknande och bra träningsform är att låta hunden spåra eller söka efter människospår. På brukshundklubbarna finns kurser för sådan träning (och tävling).

F ö ger all träning och aktivitet med sin hund också en bättre kontakt med sin fyrbente vän. Kontakten kan vara mycket värt under ett draghundslopp, och gör dessutom livet roligare före och efter draghundspassen!

Stretching

För en professionell idrottsutövare är stretching en självklarhet efter träning och tävling. Stretchingen minskar träningsverk och förebygger skador. Givetvis är stretching även bra för hårt arbetande hundar. Det finns ett speciellt framtaget stretchingprogram som minskar risken för din hund att bli skadad. Dessutom kan stretching ge dig och din hund en extra tränings/ tävlingsdag, eller under jaktsäsongen en extra jaktdag. Efter hårt arbete förkortas hundens muskel precis på samma sätt som hos människan. Om inte musklerna sträcks ut blir följden stelhet och större risk för skador. Stelheten kan nästa dag ge upphov till inflammationer och pålagringar i leder med hältor som följd. Senast en halvtimme efter avslutat tränings/tävlingspass skall stretching ges. Det stretchingprogram som utarbetats av veterinär Freddy Wegelius är indelat i sex olika rörelser. Det kan ta någon månad innan hunden når maxläget för varje rörelse.

Förutom stretching krävs även uppvärmning. En promenad i 15 minuter innan hunden släpps eller kopplas till lina och ev pulka är tillräckligt för att den ska bli uppvärmd. Avtrappningen är naturligtvis också viktig. Har hunden tränats eller jagat för fullt en dag skall den inte vila helt nästföljande dag, utan bör få lättare motion redan dagen efter.

Beskriv ditt favorit-träningspass!